Två månader känns som en evighet, dem längsta på länge. Det har hänt så mycket sedan jag åkte, både bra och dåliga saker, avståndet gör väl att det känns ännu längre. Vi har båda vatt dumma, men jag tar väl nog ändå hem priset, definitivt. Jisses blev ju inte bättre att jag drömde om de, fy fan aldrig!!! Att man aldrig kan tänka sig för, att förutspå saker, jag visst redan innan att det skulle gå utför. Men inpulserna är för starka. Undra hur allt kommer att kännas och vad som kommer hända efter att vi berättat för varandra, lr jag vet ju redan ditt så det kommer ju inte som en chock, fast mitt är väl något värre. Lr ja mycket!! Så vad som händer ligger i ödets händer.

Tess ska iaf vara snäll och beställa en tid hos frissan åt mig där nere, så jag bara kan gå dit på nyår och fixa nytt fint hår=) När jag pratade med henne och jennifer igår längtade jag ner till Alanya som bara den, asså gud trodde verkligen inte jag skulle sakna det så, men efter pratat med dem igår så kom jag underfull med vart jag vill vara. Så det är bara att stå ut de månader som är kvar! Men nu ska jag snart, snart åka ner iaf:D Miss u girls!! <3

Och ett långt prat med min käre far gjorde mitt val enklare också, tur att han kan berätta för en vad man ska göra. Lr tänka åt en haha nää då men lägga upp saker på ett bra sätt!! <3

Idag blir det till att plugga klart grupparbetet, sedan en lite runda på stan och ikväll blir det nog lite partaj!